Skulle jag vara Rädd för att Flyga?
Det smäller!
och jag sitter fastspänd i en katapultstol som på nolltid accelererar till en fart som kan få 10 ton
10 tusen meter upp i luften.
En okänd man kontrollerar nu mitt liv med sina spakar, men jag är inte flygrädd för det, jag litar nämligen på de två vingar som bär oss.
Luften utanför farkosten håller minus 61 grader men vi andas en torr och konstgjord. Det kan jag leva med.
Men det är alla de otåliga resenärer och spring i korridoren i en närmast klaustrofobisk miljö som gör mig flygrädd nu. Men jag kan inte lura mig själv, för jag tänker faktiskt framåt, men ser inte lika bra.
Jag sitter nämligen här nu, själv, totalt utlämnad åt mitt öde och tryggheten ligger långt bakom mig.
Någon sa: "Det är farligt att leva, man kan dö"
Jag har passerat dörren och återvändon går i hand med personligt myteri och den ända jag är rädd för är mig själv. Tryggheten är ett limbo, en evig rondel, ja någonting konstgjort.
Men jag är inte trygg längre, jag lever!