franzfabel

...och tur va väl det, för vad ska man annars göra när man sitter på kåken?

Nej då, jag kan meddela att jag spenderat hela min dyrbara tid av sommaren isolerad ifrån hela den svenka "inne" civilisationen på ett jättefint kärnkraftverk intill den lilla byggden Bua på sveriges västkust, med tummarna rullande. Mitt liv är som vädret, oförutsägbart och växlande.
Jag har alltid befunnits i ett massivt deltasystem och bara glidit med i de fåror min instinkt valt.
Men nu så har jag fjärrskådat, bejakat terrängen och satt kurs emot ett förmodat personligt El Niño. Det ändå som saknas är ett kapital och jag är såld ``Arbeit macht frei´´. Jag är hoppfull.

Här ute så går livet sin gilla gång. Man vaknar, går till jobbet, äter frukost innehållande: Fil, musli, banan, 2 ägg och mackor. Man löser korsord, språkar med gubbarna om manliga ting, matar sig själv av all den skit kvällstidningarna valt ut. Sen så äter man lunch ofta pasta, slutar jobbet och går hem för att ta det lugnt och invänta höjdpunkten på dagen nämligen insomnandet.
Så mitt sinne är nu som mina tillfälliga övernattningsrum, jag har lixom ingenting på tapeten.

Så allt jag kan komma på nu är: "Ööö, vad ska jag skriva?"

Hej på´re!